Peace and love - dag 6

Vi hade inte vid denna tidpunkt fattat hur mycket bra band/artister vi hade sett under de här dagarna sen kom vi på att vi inte ens hade sett Bob Dylan än! Shit! Finalen idag alltså. Idag spelade även bror med Ludvig Hart på cafè Peace and Love mitt på dagen. Det låg inne i stan och inte på festivalområdet, de var rätt mysigt i Borlänges centrum, synd att de varit så stekhett under veckan att man inte orkat gå dit. Det var ett jätte mysigt cafe med jättefin målning alldeles bakom scenen. Finaste märkte sedan att hans grundskolekompis var ljudtekniker och han skulle senare på kvällen vara ljudtekniker åt Hardcore Superstars. awesome! Världen är liten!

Ludwig Hart


Efter en halvtimmes mysig café spelning så gick vi och mötte upp en kompis till finaste och hennes kille som vi hängde ihop med större delen av kvälle, de visade oss ställen av festivalområdet vi aldrig sett förut, nämligen ett undangömt öltält. Omg! När festivalområdet öppnade gick vi och såg Kapten Röd. Jag hade ingen aning om att han var så stor. Han spelade på näst största scenen.

Kapten Röd: Jag vill inte föra någon politisk propaganda eller stå för någon speciell färg eller så
Publiken rynkar pannan
Kapten Röd – Färgernas Krig





Efter en promenad till andra sidan av området såg vi även en lång ringlande kö till formtältet där filip och fredrik skulle prata. Hade varit kul att se dem men Bad Religion kändes som once in a life time grej. Dessutom kom det funktionärer viftande med fullsatt lappar. Lite käk och vatten paus och
Bad Religion – American Jesus
weooh!





Där boorta har vi en kostymklädd liten gammal man med hatt även kallad bob dylan, man fick egentligen inte ta kort, men vad kan hända? Okej, nu kommer jag bli grymt stämd. Det var svårt att fatta att det var han. Mannen, Myten, Legenden.
Han hade en whiskeyröst ala 70+ och hade sänkt tempot till på låtarna, spelade synt största delen av konserten.. han spelade två låtar som jag kände igen. Blowin in the wind och all along the watch tower.
Bob Dylan – Blowin' In The Wind
gåshud.

På väg därifrån (tog ett tag för många hade redan börjat köa och stå i vägen för att se Håkan Hällström) mötte vi bror som var mycket nöjd! kommentaren: Han rörde ju på sig den här gången och dansade lite, spelade lite gitarr och munspel!! jo de är sant. För då har han ju sett honom på Roskilde också.

Det var svårt att säga efter veckan vilken konsert som var den bästa, men Journey ligger väldigt högt upp för mig i alla fall, de spelade de bästa låtarna och självklart
Journey – Don't Stop Believin' Journey – Separate Ways Journey – Faithfully Journey – Any Way You Want It
En ny sångare hade de, smart av dem att turnera igen, de har ju så grymt många rock anthem låtar... nu blir det lyssna in deras nya album och se om de är nå.


Efter Journey var vi helt döda och vi bestämde oss för gå hem. Ingen av oss är något sånt där super fan av håkan hällström och vi hörde han nog från campingen...
Precis efter journey spelades peace and love filmen upp på bildskärmarna kring scenen där man fick se hur många personer som varit där.
första året 900 pers
ca 10år senare
2011: 50000 pers
shit pomfritt!

The End

Peace out!